Ett viktigt vägval

Alla hamnar vi emellanåt i situationer då det gäller att bestämma sig för hur man ska bära sig åt. Ibland kan det gälla en struntsak, men andra gånger känns ställningstagandet nog så avgörande för framtiden. Många gånger under årens lopp, speciellt det senaste årtiondet har respektive sittande styrelse i Kvikkjokk/Årrenjarka vänförening haft anledning till att överväga ett eller annat drastiskt beslut för att vända en negativ utveckling i avseende på ekonomi och medlemsanslutning.

I första hand är det vår sekreterare, Birgit Forssberg, som de senaste åren har tagit kontakter med presumtiva samarbetspartners. Det handlar om 3-4 objekt som ansetts lämpliga med utgångspunkt från likartade verksamheter med mera.

Visst har det ändå funnits positiva inslag som gjort att hoppets gnista flammat upp och fått styrelsen att satsa på en fortsättning. Man har ofta hankat sig fram ett år i taget och även arbetat med alternativa förslag till förnyelse, ibland med nya inslag i verksamheten, ibland med kontaktpersoner som ställt i utsikt en samverkan som skulle gynna båda parter.

Tyvärr är det så, att även sådana initiativ har strandat. Orsakerna har varierat, gemensamt för dem alla är, att den negativa utvecklingen för föreningens del inte kunnat bromsas, bara fördröjas. Till slut inser också den mest envetne optimisten att ett avgörande beslut måste tas.

Sådant var läget när årsmötet 2008 hölls i Sollentuna den 29 mars. Inget avgörande beslut fattades i det sammanhanget men de allra flesta av 20-talet närvarande medlemmar anade nog att något "låg i luften". Stämningen var dock som vanligt genomgående god. Vi fikade, lotter inhandlades (vinsterna var såväl många som attraktiva), en ny styrelse valdes, trotjänarna Örjan Nyström och Ivan Hultan avtackades. Så även Hjördis Nyström i sin frånvaro (invald på senare år). Många frågor avhandlades - de församlade eldsjälarna gjorde nya tappra försök till inspirerande ingivelser.

Nog är det en styggelse, att den föryngring som valet av två nya styrelseledamöter ändå innebär, blir att dessa av allt att döma kommer att få vara med om att genomföra den förändring som nu ses som oundviklig. Men förhoppningsvis en positiv sådan. Hur en sådan uppgörelse kommer att se ut får vi återkomma till när/om en överenskommelse träffas. Årrenjarka fjällby hamnar då förstås också i en annan sits, och sannolikt en fördelaktig sådan till följd av fler gäster.

Våra egna medlemmar ska säkert också gynnas av en sådan utveckling om den kommer till stånd. Årrenjarka är ju så rotat i vår skara att de som på senare år fortsatt att resa dit kan upprätthålla den traditionen och kanske kommer förändringen att locka tidigare besökare att "återvända till naturen"!

Inom styrelsen blandas känslan av vemod med den lättnad som en för vänföreningen trots många motgångar lyckligen genomförd resa genom 15-16 år av vandringar, danskvällar och kulturevenemang i form av möten med samer och andra för verksamheten så viktiga medhjälpare.