Nåjden, en samisk shaman

För oss i vänföreningen får nåjden representera shamanismen, eftersom vi ägnar oss åt samiska angelägenheter. Det finns mycket skrivet om både shamanen och nåjden i wikier. Men i stället för att länka till wikier så redovisas här en sammanställning, med reservation för eventuellt felaktiga uppgifter.

De fornnordiska religionerna innehåller mycket utav shamanismen, med guden Oden som motsvarighet till shamanen. Även den samiska religionen har inslag av shamanism, här är det nåjden som motsvarar shamanen.

Nåjden är en man eller kvinna som med sin vilja ändrar sitt medvetande för att kunna resa till den ovanliga verkligheten, Andarnas värld, där nåjden får kraft eller kunskap (såsom att förutspå framtiden). Den kraften eller kunskapen för han sedan hit till vår vanliga värld till nytta för sig själv eller andra.

Oftast lyckas nåjden bota sina patienter med örter eller genom psykisk påverkan. Forskare som studerat naturfolkens läkekonst menar att de oftast har bättre själsläkare än vi.

Med hjälp av trumning och sång ändrar nåjden sitt medvetande för att kunna låta sin själ resa ut ur kroppen till Andarnas värld. Den är klassiskt delad i tre delar: Undervärlden, Mellanvärlden och Övervärlden.

De shamanska resorna kan upplevas med alla sinnen, fastän kroppen är kvar i den vanliga verkligheten. Själen har mycket stora möjligheter att uppleva sinnesförnimmelser, och Universum väljer ofta att kommunicera med nåjden genom sinnliga upplevelser för att öppna dessas hjärtan för en förståelse bortom orden.

Trumresor

En av de mest universella metoderna för att uppnå ett shamanskt medvetandetillstånd och resa till de andra världarna är trumningen. Med en jämn, monoton rytm försänks nåjden i ett förändrat medvetandetillstånd, en slags trans (med hjälp av EEG kan man mäta hjärnvågorna och konstatera att efter några minuters lyssnande på trumman går hjärnvågorna alltmer över i alfa- och tetavågor, hjärnrytmer som kännetecknar bland annat djupa meditativa tillstånd). Under denna trans upplever nåjden hur hans själ, eller en del av hans medvetande, lämnar kroppen och ger sig iväg på en resa till de andra världarna.

Det är inte speciellt svårt att lära sig göra shamanska trumresor; 90-95 % av alla som prövar lyckas de första gångerna. Hur går det då till? Ja, man lägger sig helt enkelt på golvet, sluter ögonen, slappnar av i kroppen och tydligt och klart för sin inre blick ser en öppning i marken. Det kan vara en grotta, ett grävlingsgryt, en ihålig trädstam, en brunn eller något annat. Sedan börjar trumman, antingen någon annan i rummet som slår på den, eller så har man den inspelad på band eller CD. Under trumningen ser man sig själv gå in i öppningen och ner genom den tunnel som öppnar sig framför en. Eller man kanske snarare upplever sig själv vandra nerför tunneln, för detta är någonting mer än en ren visualiseringsövning. Det gäller att ha så många sinnen som möjligt med sig. Så småningom ser man ett ljus, en öppning framför sig och när man går igenom den kommer man ut i ett landskap nere i undervärlden. Väl därnere kan man träffa och etablera kontakt med sitt kraftdjur, få svar på frågor och uppleva märkliga äventyr.

Intresset för shamanism tycks inte avta, snarare tvärtom. Alltfler människor börjar söka sig till shamanismen och börjar arbeta med trumresor.

Det som skiljer shamanismen från de flesta religioner är den direkta andliga upplevelsen utan mellanhänder som präster, vilka har monopol på kommunikation med det gudomliga.

I traditionella samhällen kunde shamaner tala med växter, djur, stenar och allt annat som människorna delar planeten med. Därför levde de tvåbenta varelserna, människorna, i harmoni med sin omgivning.

Den stora berättelsen

Man borde betrakta shamanismen som ett religiöst, socialt och kulturellt fenomen, där både synliga och osynliga element, ord, symboler och underliggande betydelser ingår i samma helhet. Shamanismen är mer än en religion. Den är inte en dogmatisk lära och har varken trosbekännelse eller skriftliga dokument. Den är en filosofi, ett sätt att leva och överleva och en stor berättelse om folken och om shamanernas liv.

Definitionen på ordet shamanism är omtvistad. Ryskan har samanstvo, finskan har samaanius, i Sverige säger man shamandom. Fritt översatt till engelskan kan man säga shamanhood.

Att vara shaman är en livslång uppgift, och att vara shaman innehåller egentligen många olika roller. Shamanen är präst, politiker, domare, botare och runosångare. Han eller hon är folkets, eller klanens, viktigaste traditionsbärare och har som uppgift att minnas historien, myterna och de tidigare shamanerna för de andras räkning. Varje klan, som kan ha mellan 50 och 500 medlemmar, har sin egen shaman och det är livsviktigt att ha en bra shaman, en som är bättre än grannklanens.

En klan kan ha flera shamaner, men en är alltid den högsta i hierarkin. 

Att överskrida gränser

Det handlar hela tiden om mytologiska kunskaper beträffande gränsöverskridning. Ormen är ett viktigt djur eftersom den kan överskrida gränser och både simma, kräla på marken och slingra sig upp i träden. Sjöfåglar som storlommen och svanen kan flyga och leva både i vattnet och på land och har därför en speciell ställning i myterna. Lärkträdet är viktigt för att det är en blandning av lövträd och barrträd.

Nåjden kan skrida över gränser under sina riter genom att bakom sin mask röra sig mellan könen. Han eller hon kan klä sig både som en kvinna och som en man, men det är inte något uttryck för homosexualitet.

Det finns flera olika sorters nåjder: botare som kan övervinna sjukdomsandar, trollkarlar som använder sig av andehjälp för att få fram förlorad egendom. De kan även verka som präster, då nåjderna är en mellanhand mellan gudarna och människorna. Alla nåjder ska visas respekt, för nåjderna kan resa till andra världar och komma tillbaka med uppenbarelser från gudarna.

Genom grottfynd från stenåldern har man träffat på bland annat stenbockshorn i en cirkel runt en död kropp. Intill kroppen låg även vapen och djurben. Spekulationerna går då åt att människorna begravde den döde på detta sätt för att han skulle ha en chans att överleva i ett nästa liv. Detta tyder på att det fanns någon form av religiöst eller magiskt tänkande redan på denna tid. Detta magiska tänkande brukar forskarna kalla för animism som betyder själ.