Reflexioner och tankar efter en titt i backspegeln (2)

Händelser i fjällvärlden runt Årrenjarka som man inte glömmer

Första gången som Gunvor och jag besökte Årrenjarka var 1996. Ebba Carlquist och Tusse Andersson var våra fjällvärdar. Nils-Ivar, vår redaktör, tillsammans med fru Vally var även de förväntansfulla deltagare.

I slutet av veckan ville Ebba att vi tre, Nils-Ivar, Tusse och jag skulle rekognosera en lämplig vandringsled upp på berget Predikstolen. Lasse körde med den stora båten över till andra sidan Saggat och vi försökte hitta en bra väg upp på berget. Vi kom upp efter lång vandring i skog, men vi kände att det här var ingen bra väg för pensionärer.

När vi diskuterade vår uppgift med Bengt Malmberg så upplyste han oss om att många tyska turister tidigare hade gått upp från en vik strax nordväst om Predikstolen. Året därpå åkte Tusse och jag upp tidigt på året för att försöka hitta en lämplig väg. Vi fick låna en roddbåt av Lasse. Den stora båten kunde inte köra oss till vår önskade landningsplats. Vi var utrustade med plastremsor och vi hade bestämt oss för att direkt markera hur den nya leden skulle gå fram. Jag sprang som en vindrutetorkare och försökte hitta lämplig väg. Tusse markerade med remsor och vi gick på känn men med målet att så snabbt som möjligt komma upp på berget.

Första rastplatsen tyckte vi blev perfekt. Vi kunde se ut över Saggat och såg Kassevara och Årrenjarka i norr. Vägen upp till rastplatsen "Renhornet" blev den svåraste delen av vägen upp. Det var mycket stenigt och bergigt så det fick bli många slingor för att stigen inte skulle bli för brant. Vår målsättning var att man hela tiden skulle kunna njuta av utsikten mot norr och vid "Renhornet" kunde man verkligen se långt bort mot Kvikkjokk.

Kort vandring från denna rastplats var vi uppe på höjd ca 250 meter över Saggat. Vi såg Predikstolen i öster och efter ca 500 meter kom vi fram till ett berg där vi bestämde att här var det lämpligt att äta vår lunch. Platsen blev "Lunchstället" där man nu har byggt upp ett vindskydd. Materialet transporterades upp med helikopter år 2001. Våra plastremsor räckte bara hit och vi gick sedan vidare utan att markera vår stig. Vi tyckte det var så enkelt nu när vi såg Predikstolen och det var bara att gå rakt österut. Vi var ju nästan upp på samma höjd men fram till Predikstolen var det trots allt ca 6-700 meter.

Tusse och jag var nöjda. Vi tyckte att vi hade hittat en bra väg och nu gällde att försöka få kommande deltagare att bli intresserade av att bestiga berget.

Det var nu som fadäsen med ryggsäckarna inträffade

Jag skulle visa Ebba vår vandringsled och jag var självklart nyfiken på hennes reaktioner. Vi kom över Saggat även om det var svårt med landstigningen. Stranden är full med stora stenar och det är på många ställen grunt vatten. Vi kom upp till rastplatsen för lunch och allt hade gått bra. Ebba var nöjd med leden och den fantastiska utsikten. Vädret var bra och därför föreslog jag att vi kunde lämna ryggsäckarna vid lunchstället och gå upp på Predikstolen utan extra utrustning. Nu gick vi rakt på toppen och vi hade ingen snitslad led att följa men det var ju så enkelt när man såg målet.

Det var på återvägen från toppen som det inträffade. Vi hade passerat den stora stenen "Seiten". Efter stenen finns två små kärr och jag gick upp på berget som vi nu kallar "Utsikten". Jag var helt övertygad om att vi var på berget "Lunch-platsen". Alla ryggsäckar var borta. Det var ju bara jag som hade varit här tidigare så det fanns ju ingen som kunde hjälpa mig.

När man står på berget "Utsikten" och tittar ut mot Årrenjarka så ser man ingenting av berget "Lunchstället". Det berget ligger under trädkronorna och därför luras man att tro att det inte finns någon bergknalle där utan att det bara är en brant ner mot vattnet. Vi letade runt om på alla små bergknallar men ingenstans fanns våra ryggsäckar. Det kändes oerhört pinsamt att behöva erkänna att jag inte kunde klara ut var säckarna var. Efter en timmes letande beslöt jag att vi måste gå ner och åka hem.

Jag lovade att vi några stycken skulle under morgondagen gå upp och hämta våra säckar. Vi gick från berget "Utsikten" söderut och sedan västerut och rundade berget för att sedan fortsatta norrut ned mot Saggat. Efter bara cirka 100 meter träffar vi på snitslingen upp till "Lunchstället". Lättnaden var stor. Det var bara 50 meter att gå för att hämta ryggsäckarna och sedan kunde vi fortsätta vår vandring.

Vilka erfarenheter kan man dra av det som inträffade:

Det är lätt att bli vilseledd när man inte ser det man vill se – eller tror sig kunna se (berget "Lunch-platsen").

En snitsad led är ibland en förutsättning för att inte gå vilse, inte minst i dimma. En påslagen GPS med laddade batterier kan vara ovärderlig.

Numera är vandringsleden upp till Predikstolen ordentligt snitslad. Det har nu också blivit en upptrampad stig. Om ni får förmånen och möjligheten att gå upp på Predikstolen, tveka inte ett ögonblick. Ni kommer att få full valuta under förutsättning att vädret är så bra att ni under er vandring ser ut över fjällvärlden och Saggat.

Ta med ryggsäcken ända upp på berget. Det kan börja regna.

Mycket nöje önskar

Janne, nu alltid med ryggsäck på ryggen.