Bilden visar en ikon som illustrerar funktionen att flytta knappar
Kvikk Årre
 
 

 
2005-11-20

Text: Ulla Lind

Samerna - inte bara ett renskötande folk

Länge hade jag trott att samer var ett nomadfolk som i alla tider i huvudsak levt av renskötsel och bott i kåtor. Ju mer jag lärt mig om samer har jag insett att jag bara delvis haft rätt.

 

Sápmi, kallar samerna det område i norra delen av Skandinavien och Kolahalvön där de bor i och som sträcker sig från Idre i Dalarna i söder till Kolahalvön i Ryssland i öster. Samerna finns i Sverige, Norge, Finland och Ryssland. Redan för ca 9000 år sedan bildades små grupper av jägar- och samlarfolk, som bosatte sig där det fanns vilt. När detta slog fel eller när fisket tog slut flyttade man vidare. En del kustsamer bodde längs fjordarna, där de fiskade och jagade, nära till skog och fjäll.

 

För att kunna jaga ren och älg behövde man kunskaper. Man lärde sig var djuren gick i naturen och grävde fångstgropar längs deras stråk. När djuren närmade sig skrämde man in dem mot fällorna. Detta krävde mycket folk. Något mindre antal jägare behövdes när man på vintern spände snaror i närheten av en flock. En annan effektiv metod var att under hösten tjudra en tämjd renko, som lockade till sig brunstiga hannar, som lätt kunde fångas. Men vanligast var att använda pil och båge med vilka man kunde jaga inte bara ren utan mård och ekorre och till och med björn. På 1200-talet ansågs samerna vara mycket skickliga att använda pilbåge.

 

Enligt gammal samisk mytologi var björnen ett heligt djur, som kunde förstå och tänka på människornas språk. Att jaga en björn var därför förenat med vissa regler och tabun. Eftersom björnen var gudarnas budbärare och observatör på jorden måste man behandla den korrekt. Efter slakten begravde man björnens ben i jorden i den ordning, som de varit på en levande björn. Allt detta gjordes för att man trodde att björnen rapporterade till gudarna vad den sett på jorden och för att man ville vara säkra på björnens fortbestånd. Än idag är björnen ett heligt djur för samerna även om de gamla ritualerna har försvunnit. Men den är också det rovdjur som samerna har mest överseende. Idag finns det ca 2.800 björnar inom samernas renskötselområde. Framför allt på våren, när renarna kalvar, är de besvärliga rovdjur.

 

Fiske bedrev man i älvarna, särskilt laxfiske. Man använde "laxpator" en slags fällor som man använde för den vandrande laxen och som vittjades regelbundet med god fångst. Idag är fiskesamerna utkonkurrerade av flytande fiskfabriker, som dammsuger havet på fisk. Fisket i insjöar och älvar är enbart en binäring.

 

Samerna handlade med ortsbefolkning. Främst sålde de skinn av ekorre, mård, utter, bäver, lo, björn och ren. Andra handelsvaror var fågel: tjäder, orre och järpe. Efterhand började dock de länder som samerna bodde i kräva skatt av dem och på 1600-talet blev detta skattetryck så hårt att jakten minskade betydligt.

 

Idag lever ca 10% dvs ca 2.300 – 2.700 personer i Sverige på renskötsel med jakt och fiske som binäringar. Men renskötseln har en central roll i den samiska kulturen. Det är endast samer, som får bedriva renskötsel, vilket regleras i Rennäringslagen från 1971.

 

Källa: Sápmi, samiskt informationscentrum, Östersund

 

 


 
 
 

Nyare artikel: 2005-11-27 Reflexioner och tankar efter en titt i backspegeln (2)

Äldre artikel: 2005-11-04 Jokkmokk på hugget!



 
Ämnet tillhör eggelse (portalen)
 

Ful design — vem bryr sig?