En underbar höstvecka

Ett år går fort. Innan vi visste ordet av satt vi åter på tåget på väg till Årrenjarka. Dvs "vi" stämmer väl inte riktigt, för vi var åtskilligt fler i år än förra året, närmare bestämt 14 personer.

Som sagt, måndagen den 5 september lämnade vi Stockholm på väg till äventyret. Någon stans på vägen tillträdde Nils Ivar, så det blev stora kramen när jag halvvaken lämnade tåget i Murjek på tisdagsmorgonen . I år fick vi lite bättre tid i Jokkmokk så Ebba hade ordnat med en mycket intressant visning för oss på Jokkmokks Tenn. Dyrbart för vissa, men så var det också mycket vackert som frestade. Efter ny busstur vidare, kom vi så fram till vackra Årrenjarka. Efter att vi hade installerat oss i våra hus, tog vi en liten uppvärmningstur runt Björnviken i småregnet. Härligt att vara tillbaka igen!

Onsdag, dag två, gick vi till andra vindskyddet. Det regnade på förmiddagen, men vad gjorde väl det, raststället vid första vindskyddet är ju så vackert med forsen som brusar nedanför, så vem tänker då på lite regn? En del av oss fortsatte vidare, och kan man tänka, solen tittade fram så humöret var fortsatt på topp vid lunch nr två. Nu började vi riktigt komma i form så "återtåget" gick galant. På kvällen hade vi även i år vinprovning med Marianne och Ulf Holmgren. Informativt, gott och trevligt!

Torsdagen började i ösregn så svampexkursionen med entusiasten Mats Carlström förkortades lite. Det gjorde inte så mycket för Mats visade en mycket informativ film om vad som sker med våra urskogar både i Sverige och på andra ställen i världen. Därefter packade vi på oss varma och regntäta kläder för att ge oss ut på vår svampplockning. Vi höll oss runt husen och efter svampplockning och botanisk kurs (ingen glömmer ryska riket och jordtunga?) stekte vi svampen i kåtan och fick den bästa av luncher. Mums, vad vi njöt! På kvällen kom Al Johnson och berättade och visade bilder från både Laponia och Canada.

Där fick vi vad vi tålde, vi som tycker att vi har det strapatsfyllt emellanåt. Jag köpte i år en liten fin akvarell av hans Helena som gör att jag inte glömmer denna vackra fjällvärld. Dagen avslutades med Als Elsa som berättade om sin första tid i Kvikkjokk som nyutbildad lärare.

Ebba hade ju lite svårt att lämna oss, hon ringde för att kolla hur det gick. Vi som hade tre kavaljerer med oss!   Det kunde väl inte gå annat än galant. Den turen kommer i alla fall jag sent att glömma. Inte blev det sämre på kvällen heller, den kände samekonstnären Lars Pirak och hans fru kom på besök och berättade från sitt innehållsrika liv. Jag kunde inte låta bli att köpa en tavla även av honom, och den sitter jag nu på kvällarna och njuter av.

Söndagen, vår sista hela dag, gick vi till Årrevare. Utsikten från vindskyddet där är bedövande vacker. Då känns det vemodigt att det i bästa fall är ett år tills vi kommer tillbaka. På kvällen som jag fick straffet (eller äran) att ordna med en underhållning som vi själva höll i. Bland annat berättade Gun om komponisten Ralph Lundsten. Vi lyssnade också på hans musik. En härlig stund för kontemplation. Kvällen avslutades med våfflor med vispgrädde och så lite dans förstås.

Sista dagen, måndag, var avsatt för bärplockning. Vi behövde inte gå långt för att hitta stora, härliga lingon. Problemet var bara hur vi skulle få plats till dom i våra redan fulla packningar. Så, efter lunch och städning var det bara att sätta sig i bussen igen, gråta en liten skvätt och vinka adjö till Gun och Lasse.

Det enda jag beklagar är, att vi tyvärr inte kom upp på Predikstolen i år. Det var för mycket dis och dimma. Men vad gjorde det egentligen, vi fick ju uppleva så många andra underbara turer och utsikten från Sjnjerak var lika magnifik som vanligt. Även i år hade vi morgongymnastik i ottan. Jag är fortfarande förvånad att jag för det första kom upp i tid (nåja) och att jag orkade vara med. Alla de andra var pigga och glada - hur gör ni egentligen?

Dansen varje kväll var däremot ett stort nöje, att dansa linedans är väl något av det roligaste som finns? Till slut den stora frågan: Varför har jag inte gått ned i vikt efter all denna motion, kan det möjligen bero på all den goda maten vi fick?

Ebba, du är fantastisk! Hur orkar du, och var får du allt ditt goda, glada humör ifrån? Du är ett stort föredöme för alla oss andra. Och hur skulle vi ha klarat oss utan Ulla och Nils-Ivar? Ni är ett underbart triumvirat!

Tusen tack för i år, och vi ses väl igen nästa år eller hur?