Text: Nils-Ivar Lindström
Hemma i Årrenjarka
| För oss som återser Årrenjarka årligen
eller med några års mellanrum är den lilla fjällbyn
att likna vid en tillflyktsort där man kan vandra, umgås med
likasinnade, roa sig och må gott på många sätt. Detta
är emellertid bara en del av begreppet Årrenjarka. Där, vid foten av fjället Kassavare och intill sjön Saggat, finns faktiskt en miljö som daterar sig mycket längre tillbaka i tiden. En miljö som fostrat flera generationer av släkten Mannberg, kring vilken ännu idag utvecklingen formas och fortlever. Innan Mannbergs etablerade sig på plats var Årrenjarka redan för cirka 3000 år sedan en så kallad aktivitetsboplats som beboddes under årets barmarkstid. Man jagade, fiskade och försåg sig med råmaterial för redskapstillverkning, material som man tillvaratog på fjällsluttningarna. Den första bosättningen av mer permanent karaktär dröjde tills dess att den utsynades år 1811 för Daniel Mannberg och anlades 1818. Den skattades 1842 till 1/16 mantal. Daniel, som föddes 1772, var klockare i Kvikkjokk dit han kommit från Manjaur i Västerbotten. 1779 gifte han sig med Magdalena Danielsdotter, född 1775 i Kvikkjokk. Där finner man alltså det historiska avstampet för den Mannbergska eran i Årrenjarka. Sedan har det bara rullat på genom generationerna och nu har fjällbyn åtta bofasta som här har sin hemvist. Successivt har Gun Mannberg och Lars Lindqvist utvecklat sin fjällby så att den nu omfattar en trivsamt välgörande anläggning för många inriktningar när det gäller aktiviteter som syftar till att berika tillvaron. Mest handlar det förstås om att komma ut och ta del av vad den norrländska naturen har att erbjuda av skönhet och lockelser. Under vårsäsongen går anläggningen för högtryck. Då kommer friluftsfolk, skoteråkare med flera från när och fjärran för att tillfredsställa sina innersta behov. Många har tidigare erfarenheter av Årrenjarka – det kan handla om tiotalet år eller mer – för andra är det första besöket, ofta på rekommendation från de som vet vad det handlar om. Själva stugbyn har tillbyggts från år till år och allt sker med tanke på de krav som numera ställs på komfort och tillgänglighet. ”Hjärtat” i byn (restaurangen, affären och receptionen) står näst i tur för en genomgripande omdaning. Där är det främst köket, Guns högkvarter, som måste få bättre disponerade utrymmen. Den mat som bjuds idag tillmötesgår mycket högt ställda krav, nu gäller det att förbättra förutsättningarna för allt som kringgärdar bestyren. Företag, organisationer och privatpersoner har dessutom tillgång till Saggatgården, en stor rustikt timrad byggnad med en rymlig samlingslokal, försedd med teknisk apparatur för att svara mot de krav som ställs på en konferensanläggning. Gården ägs av Kivikkjokk/Årrenjarka vänförening som ända sedan slutet av 1980-talet har samarbetat med fjällbyn. Vänföreningen har genom åren arrangerat vandringar, square- och lindans, kulturaftnar (ofta med samiska inslag), utställningar, bridgeträffar med mera. Medlemmarna i föreningen inkvarteras i stugbyn och har sina aktiviteter spridda från morgon till kväll under de perioder som de söker sig till Årrenjarka. Måltiderna intas i fjällbyns restaurang. Även om det är Gun och Lasse som ser till att allt i fjällbyn fungerar som tänkt så sätter de successivt in döttrarna Magdalena och Johanna i driften. Det var ju Guns föräldrar som startade företaget och jag hoppas att våra barn vill ta över en dag, menar Lasse. Magdalena är redan väl etablerad i verksamheten. Ett av hennes initiativ är guidade ridturer på de inköpta islandshästarna. Fler planer finns… Så visst känns det tryggt att veta, att man även under åtskilliga år framöver kan återvända till de ännu orörda fjäll, sjöar, jokkar och myrar som dominerar vidderna kring Årrenjarka. Och att där koppla bort en vanligen kringgärdad vardag för att stärka både kropp och själ. |
Nyare artikel: 2008-06-07 Stor satsning i Årrenjarka
Äldre artikel: 2008-06-07 Våra nationalparker (del 2)
Ämnet tillhör eggelse (portalen)
Ful design — vem bryr sig?