Margit engagerade sig tidigt i Årrenjarkaprojektet som Åke Linde hade startat. Flera gånger om året reste hon upp till "sin" lilla stuga "MargitBo". Här njöt hon av den vackra naturen men framför allt av den friska luften. Här gick hon sköna promenader, plockade svamp och bär samt hälsade på hos vännerna i byn. Ibland på kvällarna i Saggatgården berättade hon för oss om sina upplevelser i Afrika. Alltid livfullt och mycket uppskattat.
Aldrig mer får vi höra den glada och vänliga rösten svara i telefonen: MARGIT!
|
Red. anm: Många, många är de som genom årens lopp har haft förmånen av att lära känna Margit och fått ta del av de visdomsord som hon förmedlade samtidigt som hon skildrade sina upplevelser i Zimbabwe. Den uppskattning och saknad som Elisabeth här uttrycker delar vi alla med henne. |
Nyare artikel: 2006-11-09 Samisk geografi
Äldre artikel: 2006-10-29 Vecka 36