Lyssna till ditt inre

Naturen ger oss självtilliten tillbaka och lockar fram våra känslor. Det är enkelheten och strapatserna i mötet med naturen som skapar förutsättningarna härför. Det finns andra sätt att uppnå inre harmoni, men umgänget med naturen är det pålitligaste – erfarenheterna sträcker sig över många tusen år, liksom garantin.

Alla vi som har vandrat i t ex Årrenjarkas omgivningar bär på intryck och upplevelser som skänkt oss harmoni. Den där inre harmonin som ofta också leder till att ett problem man har tagit med sig ut på vandringen överraskande har löst sig av sig självt. Det är som om sinnesfunktionerna samarbetar konstruktivt utan ansträngning. Känslolivet får en injektion, och känslorna fungerar som vägvisare.

Samtidigt "laddar man batterierna" och ser tiden an med en känsla av befrielse och lättsamhet. Allra bäst fungerar det för en ensam vandrare – man får tänka sina tankar färdiga utan att bli avbruten. Borta är stressen. Att inte vara uppdaterad, uppkopplad eller nåbar. Att inte vara fixerad vid ett mål, utan tillåta sig att stanna upp och bara vara stilla.

Givetvis tar det några dagar innan man har gått ner i varv för att den rätta stämningen ska infinna sig. Belöningen.

Att umgås med naturen under dessa former gör att man också tillgodogör sig dess skönhetsvärden. Miljötänkandet får sig en puff, även på det globala planet. Man engagerar sig mer personligt för t ex frågorna om en hållbar framtid. Nödvändigheten av att slå vakt kring bestående förhållanden och förutsättningar blir något av en hjärtefråga. Skönhetsupplevelserna, syn- och hörselintryck, reflektionerna kring allt detta har följt mänskligheten på dess väg genom alla tider. Allt man delar med det förflutna, med nuet och – förhoppningsvis – framtiden. Vi möter det i Årrenjarka och på många andra platser. Inte bara i vår fjällvärld även om det är den det handlar om just nu och här.

Det handlar om att finna den inre balansen, den som ofta förlorar sig i dagens uppskruvade tempo. Vi behöver vägledning – vi finner den tveklöst i vår natur. Metoderna för att nå den inre harmonin varierar. Andlighet, meditation, yoga med mera ställer speciella krav och personliga förutsättningar. Men i mötet med naturen behöver vi bara öppna våra sinnen. Ett svagt utvecklat sinne går att träna upp, lika väl som att man tränar sina muskler. Det viktigaste är, att man stannar i nuet och inte ägnar sig åt dagdrömmar eller förlorar sig i minnen. Då kan man gå miste om något som just pågår – en fågel som sjunger, en gädda som slår, ett rådjur som skrämts...

Men visst finns det tillfällen då man inte känner för att vistas utomhus fast vi innerst inne vet att vi mår bra av det. Under stenåldern präglades man av naturen och behövde dra sig undan för att samla den energi som livsvillkoren fordrade. Nu är rollerna ombytta. Naturen ger oss den energi som våra livsvillkor kräver. Återigen är det belöningen som hägrar. Att uppleva något tillsammans med andra, att förmedla sina intryck, och att få dem bekräftade av andra. När man har varit ute länge och känner sig så där behagligt trött – då känns det skönt!