Vår granne Kvikkjokk

Det är 12 mil från Kvikkjokk till Jokkmokk, men bara 1,7 mil till Årrenjarka. I Kvikkjokk slutar väg 805, bortom den ligger världsarvet Laponia, västra Europas största sammanhängande område av nästan helt orörd natur. 9.400 kvadratkilometer som rymmer nationalparkerna Sarek, Stora Sjöfallet, Padjelanta och Muddus samt nationalparkerna Sjaunja och Sör-Stubba – områden som samtidigt är samiska kulturreservat. Ett vilt och närmast obanat land fyllt av rika naturupplevelser. Tillgängliga för vandrarna som här ger sig ut på Kungs- och Padjelantalederna.

Ortsnamnet bygger på det lulesamiska Guojkkajåhkå som är förknippat med Gamajåhkå (Kamajokk). Men redan på 1660-talet kallade samerna bebyggelsen där Huhttán (se Hyttekyrkan nedan).

Kvikkjokk fanns här som by redan 1661 och stavades då Quickjock. Från Kedkevare och Akkavare hämtades silvermalm som samerna med pulka fraktade ner till smältverket i Kvikkjokk, just där Kamajokk tömmer sig i deltat ovanför sjön Saggat. Mer än hundra arbetare kom till Kvikkjokk som nybyggare, och med dem tyska smältverksexperter. Mark röjdes, plogades och odlades med korn. Det gav mat till människorna och hö till korna. Även sjöfräken och starr gav hö. Den sista slåttern ägde rum 1968.

Tarraätno är den älv som tillsammans med den livliga Kamajokk skapar ett fascinerande deltaland intill Kvikkjokk. Deltat växer och förändras fortlöpande av slammet från älvarna och omfattar nu ett mer än 10 kvadratkilometer stort område med frodigt växt- och rikt djurliv längs slingrande farbara meandrar. Man beräknar mängden slam till ungefär 18 ton årligen och ur deltats vatten kan man från båt eller kanot fiska t ex öring, röding och harr.

När Carl von Linné kom till Kvikkjokk på sin resa i Lappland 1732 blev Vallespiken det första kalfjället han besteg. Hans beskrivning av upplevelsen lyder: "Så snart jag kom upp på fjället fick jag liksom ett nytt liv och det var som om en tung börda tagits ifrån mig." Till minne av den store botanikerns besök firas numera varje år i juli Linnédagarna med botaniska föreläsningar, dag- och nattvandringar, underhållning m m.

Den första kyrkan i Kvikkjokk uppfördes vid mitten av 1600-talet och kallades Hyttekyrkan. Den låg på en holme i Kamajokk, var timrad och hade målade väggar. Någon gång på 1760-talet tillkom den första kyrkan inne i byn. Den låg på samma plats som den nuvarande som byggdes 1906-1907 av arkitekt Eckert. Denna har bilat timmer och bland inventarierna finns bevarat mycket från 1700-talet. Predikstolen (1764), hörnskåpet, altartäcket (broderat med tenntråd), kollekthåven (med pingla), som förresten kallas "näven" eller "pungen". Mässhaken (1768) och en tennkalk tillhör också de forna inventarierna. Dopfunten är tillyxad på stället. Allra äldst är en silverkalk från 1588, skänkt av drottning Kristina.

Kyrkklockan är från 1665, stapeln som restes 1907 har en typisk drakkäft i flöjeln. När Linné stod på kyrktrappan 1732 och såg ut mot Tarradalen yttrade han: "Jag såg Gud över ryggen".