2004-11-10

Text: Janne GZ

Abstinensproblem efter vandringar till Predikstolen!?

Efter uppmaning från vår redaktör Nils-Ivar sätter jag mig vid min dator och försöker minnas åren med Vänföreningen Kvikkjokk-Årrenjarka och alla vandringar runt Årrenjarka. Nils-Ivar frågade mig om jag inte har abstinensproblem nu när jag inte längre kan vandra?

Svaret på frågan blir både ja och nej.

Ja! Jag saknar alla vänliga, trevliga och intresserade människor och inte minst barnbarnen, som i ur och skur ville vandra i den härliga naturen. Ingen vandring var den andra lik. Alla vandringar bjöd på överraskningar. Björnspillningen på stigen upp mot predikstolen och inte minst barnbarnen, som upptäckte de små tjäderungarna alldeles intill stigen. Vi hade tidigare upptäckt tjäderhonan som sprang på marken bort från stigen och kort därefter såg de observanta barnen de små dunbollarna.
 

På en födelsedag för några veckor sedan kom en lång man - 190 cm - fram till mig och frågade om jag kände igen honom. Ansiktet och ögonen var bekanta men när jag tvekade sa han: "Barnbarnsveckan med natten i tält på Sjnjerak". Det var en av grabbarna, som när han och hans bror sov inne i tältet blev nersmetade med tandkräm av en flicka, som ville busa. Vi skrev om denna fjällvandring i KÅN nr 2 2001. Det var en upplevelse att få en kram av denne långe nu uppvuxna man. Att låta barnbarnen få uppleva en vecka med vandringar i naturen - utan dataspel - tillsammans med mor- eller farföräldrar är utan tvekan ett minne för livet. Hur kan man hålla liv i denna verksamhet?
 

Saknar dansen i vår vackra föreningsgård. Squaredansen, som Ebba Carlquist introducerade har nästan förändrat livet för många. Vi dansar fortfarande och framförallt är det den sociala kontakten med trevliga människor, som betytt och betyder mycket. Dansen bryter många ensamståendes isolering.
 

Under barnbarnsveckan 2001 tränade Andrea Gezelius och Anna Magnusson in ett dansprogram där många av barnbarnen var med. Videofilmen med dansuppvisningen blev lyckad och jag är glad att jag inte stängde av kameran utan vi har hela föreställningen på film. Många av barnbarnen vill gärna se filmen från veckan i fjällen.
 

Nej Jag har inga abstinensproblem. Man måste acceptera att åldern tar ut sin rätt. Min axel som jag skadade under barnbarnsveckan blev opererad och fungerar nu helt ok men när doktorn tittade på röntgenbilderna av mina knän sa han att de var helt utslitna. Det är väl bara att inse att vandringar får man nu uppleva på film och i drömmen.
 

Man får minnas allt roligt och härligt och vara glad att man än så länge kan slå upp sina ögon på morgonen och njuta av en ny dag.
 

Önskar Er all välgång i det fortsatta arbetet med Vänföreningen.