• Föregående

Det var svårare än jag trodde att flytta till en bostad som är mindre än hälften så stor. Inte för möblernas skull, utan för alla prylar som jag har samlat på mig genom åren. Har man gott om plats är det ju lätt hänt att spara på sånt som möjligtvis kan komma till användning igen. Min materialistiska livsstil gjorde inte saken bättre. Den livsstilen avvecklar jag nu och det känns såå skönt.

Svårigheten var att göra sig av med prylarna på ett hållbart sätt. Alltså inte hyra en stor container och slänga allt. Att sälja skulle ta för lång tid. Dessutom ville jag passa på att idka lite välgörenhet. Därför blev det många överlåtelser till second hand-butik och kulturförening. I och med att jag är medlem i kulturföreningen så har jag fortfarande tillgång till prylarna som hamnade där — ett sätt att ägodela. Sedan introducerade jag ägodelande i bostadsrättsföreningens gemensamma hobbyrum. Det som blev över demonterades och sorterades (trä, metall, hårdplast etcetera) och transporterades med cykelkärra till kommunens mobila återvinningsstation.

Resultatet av befrielseprocessen — mycket färre egna prylar — gjorde gott för själen. Visserligen tog det längre tid än jag trodde (att sälja det mesta hade kanske gått fortare) men jag är ändå glad för mitt vägval med tanke på vad det gjorde ur socialt perspektiv och för miljön.

PS Flytten till mindre bostad var en del (en relativt svår del) av min omställning. DS

• Föregående