Text: Kerstin Runow
Några kulturkvällar under Linedansveckan
| Laponia – Lapplands världsarv sedan december 1996 ligger i Jokkmokks och Gällivare kommuner. Området blev naturarv på grund av den samiska kulturen och naturvärdena här. Laponia är Europas största sammanhängande nästan helt orörda och bäst bevarade exemplet på nomadområde i norra Skandinavien. Det omfattar 9400 kvkm. |
| Människor har levt här i tusentals år och samerna med
sin renskötsel utgör fortfarande en levande kultur. Samiska visten
finns i hela Laponia. Från början levde man som fiskare, jägare
och samlare men rennäringen tog över och är i dag den viktigaste
näringen i Laponia. För renarnas vandringar är man beroende
av orörda marker. I det 20 mil breda landskapet skiftar naturen från slättland med vidsträckta barrskogar och fågelrika myrar i öster, till branta fjäll och djupa dalar, sjöar och älvar i väster. Renarna betar vintertid i den låglänta delen och om somrarna i fjällen. I Sarek lever Europas mest storvuxna älgar. Här finns naturområden, viktiga för biologisk mångfald. Det finns växter och djur som är endemiska, d v s som bara finns här och ingen annanstans. I naturen kan man finna gamla boplatser och offerplatser. Synliga är också resterna från fångstgropar dit man lockade vildrenar. I dag finns inga vildrenar och fångstgropar är förbjudna sedan 1864. Al Jonson underhöll oss en kväll i Saggatgården med bilder från Laponia. Han är både uppvuxen och har arbetat som lärare i Lappland. Med kameran på axeln har han korsat Laponia vid alla årstider många gånger. Vi blev helt betagna av hans diabilder. Där har han skickligt fångat stämningar och liv i den storslagna naturen. Det var svårt att få nog. Vi hoppas att han kommer igen och igen. Vår diffusa uppfattning om samernas kultur skingrades ytterligare en kväll när Ebba förmedlade mycket intressanta komplement om landets urbefolkning. Hur de levde förr i tiden – under ibland mycket hårda villkor särskilt för de gamla och ensamma, som inte orkade följa med vid förflyttningarna. En svår tid var det också för barnen när de inte fick tala sitt eget språk i skolan. Deras religion blev också ifrågasatt och trolltrummor brändes på bål. Att sluta sig samman har nog inte alltid varit så lätt för samerna. De talar många olika samedialekter och förstår inte alltid varandra sinsemellan. Samerna respekteras emellertid bättre i dag och regler för hur fjällnaturen ska utnyttjas gynnar rennäringen i många fall men går på kollisionskurs med annan befolkning som också bott i trakten i många generationer och som kan känna sig åsidosatt. En annan kväll berättade Al Jonsons fru Elsa om sin tid som lärarinna i Lappland. Det finns det anledning att återkomma till. |
Nyare artikel: 2007-10-07 Ulf Holmgren död
Äldre artikel: 2007-09-23 Höstvecka i Årrenjarka med Linedansgruppen
Ämnet tillhör eggelse (portalen)
Ful design — vem bryr sig?