Reflexioner och tankar efter en titt i backspegeln (3)

Några minnen av personligheter som vi mött i Vänföreningen Kvikkjokk/Årrenjarka

På uppmaning från redaktören sätter jag mig vid min dator och skriver ner något av det roliga och trevliga som många av oss fått uppleva i fjällvärlden. Många personligheter har vi inbjudit till föreningsgården och det är synd att vi inte har kunnat spara på video alla oförglömliga framträdanden.

Lars Pirak i sin krafts dagar gästade oss ofta och en av hans höjdpunkter var när han berättade om Hälsokällan och allt som inträffade där men framför allt hans berättarkonst med t ex sin historia om båtfärderna med aktersnurran Archimedes. Historien förändrades under åren men vi satt lika fascinerade varje gång han drog den.

Vid ett tillfälle tussade vi ihop kyrkoherden emeritus Johan Märak och Lars Pirak. Först ett besök i Kvikkjokks kyrka där även "Diktläserskan" Barbro Lövgren läste några av sina vackraste dikter (i telefonkatalogen stod det faktiskt Barbro Lövgren, Diktläserska). Johan Märak höll en kort betraktelse och därefter åkte vi till Årrenjarka för en härlig middag som Gun tillagat. Kvällen i Saggatgården blev oförglömlig med historier och med de f d skolkamraterna Märak och Pirak i högform.

Laila Spiik-Skaltje har vi haft förmånen att få uppleva under många år. Det var innan hon blev rikskänd och även känd i arabvärlden. Hon var kvinnan som tittade mannen i ögonen. På sitt rättframma sätt sa Laila: "så gör vi i Sverige", och det fick man finna sig i om man ville få njuta av hennes delikatesser från det exotiska Norrland med renkött och andra ätbara produkter från de norrländska skogarna.

Laila har ett trevligt och pedagogiskt sätt att berätta om samernas liv och leverne och därefter tillaga små smakprov på vad man kan äta av det som finns i naturen. Ingen glömmer den suvas (rökt renbog) som Laila stekte över öppen eld på ett brännjärn.

Ännu en trivsam personlighet som vi träffat i Årrenjarka är Margot Tengblad. Det är en ung kvinna, som utstrålar spänst, energi och vilja. Hon bor i Kvikkjokk men arbetar i Årrenjarka och hjälper Gun. Hennas stora intresse är hundar och den speciella ras som Margot älskar heter Alaskan Malamute. Ett tydligt bevis på hennes energi kunde vi konstatera när vi mötte henne en eftermiddag då vi var på väg hem efter en hel dags vandring. Hon kom som ett yrväder med sina två hundar kopplade vid en sele. Margot var på väg upp på Kartekuraleden och skulle passera över berget Kassevare för att fortsätta via Sjnjerak hem till Kvikkjokk. Hon passade på att motionera sina hundar med cirka 20 kilometers löpning efter en dags arbete i Årrenjarka. Den turen skulle för de starkaste av oss ta en hel dag.

Margot ser ut som en sameflicka men kommer från Stockholm och har nu etablerat sig i Kvikkjokk. Hon bor tillsammans med sin man Erik Anders, som bland annat är kyrkvärd i Kvikkjokk och tillsammans har paret två söta barn, Indra 5 år och Theodor 18 månader. Med sina två barn har de nu utökat antalet boende i Kvikkjokk till 16 bofasta personer. Familjen utgör alltså en fjärdedel av samhällets bofasta befolkning! Margots vackra leende och hennes vänlighet glömmer man aldrig.

Den stora charmören som förtrollade alla kvinnor var Björn Sarstad. Vi män kunde inte förstå vad han hade som vi inte hade. Björns föreläsningar sittande i sin båt på färd i deltat vid Kvikkjokk blev så populära att för att alla skulle kunna få ta del av Björns berättarkonst så bokade vi in oss i Församlingshemmet i Kvikkjokk. Där kunde Björn visa kartor och unika (begärliga) stenar samt förklara naturens förändringar framför allt kring Kvikkjokk. Björn är självlärd men har imponerande kunskaper om Kvikkjokks geologiska historia.

En lugn, trygg, kunnig och mysig medarbetare fick vi i Sven Persson. Sven har arbetat i Jokkmokk som byggnadsingenjör och byggnadskontrollant. Sven kom till oss och frågade om han kunde vara till någon hjälp. I vänföreningen blev vi mycket glada för den förstärkningen. Sven hjälpte oss bl a med vår föreningsgård. En takbalk vållade oss bekymmer och Sven var just den rätta personen som kunde ge råd om vad som behövde göras. Han har många förmågor. Som träsnidare och knivskapare gjorde han succé. Vid ett tillfälle bad vi honom ta med sig det han hade skapat och kunde tänka sig att sälja. Allt försvann snabbt. De vackra skålarna, kåsorna och de konstnärligt snidade knivarna fann belåtna köpare. Jag har själv en kniv på väggen hemma som minne från Sven och Årrenjarka.

Sven är också en skicklig fotograf. Många gånger har vi fått njuta av hans bilder från vandringar i fjällvärlden med sin fru och deras hundar. Otaliga är de gånger när Sven hjälpt oss på de långa vandringarna och inte minst har han hjälpt oss när vi har arbetat med vår led upp till Predikstolen. För Sven är det helt naturligt att ha en motorsåg och yxa i ryggsäcken. Det är härligt att ha fått samarbeta med en lojal, kunnig, stillsam och engagerad norrlänning. Tack för all hjälp!

Det finns många trevliga minnen från alla åren i Årrenjarka. Nu kan man minnas och ta fram gamla videoband från vandringarna.