2005-07-01

Text och foto: Pekka Piiroinen

Trosa stadslopp

Det var folkfest i Trosa på fredagen och det 19:de stadsloppet gick av stapeln. Det är klart att man ville pröva sin förmåga på den 8,9 km långa banan.

   

Klart man är kaxig innan start och skryter om hur vältränad man är !

Sanningen är att den 90 kg tunga kroppen skulle ha behövt bantas med minst 10 kg för att en topptid i motionsklassen skulle varit möjlig.

Redan efter 1 km känns benen tunga.

Även om man laddat med vätskebälte , pannband och tidtagarur så är det ju benen som skall ta en runt!

Som tur är så får ju alla medalj bara man fullföljer.

Jag hade som mål att komma under 50 minuter och det klarade jag med hjälp av järnvilja de sista kilometrarna. Det var då som de tunga uppförsbackarna tog musten ur en. Men med tiden 48,39 är kvällen räddad. Stolt och stel åker man hem i den ljuva sommarnatten och bara njuter av prestationen. Kramar om medaljen som om det vore en seger och det var det ju på sätt och vis. En seger över lättjan och tröttheten i de sista uppförbackarna. Att övervinna sina egna tillkortakommanden stärker ju självförtroendet och det är ju inte helt fel. Bra fysik genererar en god inre harmoni.