Intern generationsmatch

Bästa tillfället att skada sig under en fotbollssäsong borde vara i början av sommaruppehållet. Om oturen skulle vara framme då så gör inte en skada så mycket skada så att säga. Det är väl därför man passar på att ha internmatch då. Jag hörde talas om en sådan match, mellan 15-åriga fotbollsgrabbar och deras pappor, och började genast spekulera i hur det kan gå resultatmässigt. Ska snabbhet och kondition slå tyngd och erfarenhet? Tillfället passade för att se med egna ögon, eller rättare sagt genom det elektroniska ögat.

Det var Bissarnas P15-lag (födda –90) som avrundade vårsäsongen med att möta...

...sina pappor vars vita lag var förstärkt med några storebröder och pojkarnas tränare.

Publiken brukar vara de närmast sörjande, men den här gången var de närmast fnissande. Och det gick lika mycket sus genom hela publiken oavsett åt vilket håll det blev chanser.

Matchen spelades med 7-mannalag och hockeyperioder, dvs 3 x 20 minuter. Ganska tidigt såg man åt vilket håll siffrorna var på väg. De röda tryckte på och vitt försvarade sig så gott man kunde.

Rött fick utdelning både en och två och tre gånger. Det vita laget gjorde det inte lättare för sig när man sedan gjorde självmål i sekvensen efter ett eget anfall. "Jag fick ju inte göra mål framåt nyss, så jag gjorde ett bakåt istället" blev förklaringen.

Äntligen lyckades de vita göra mål. Reducering till 4-1. Skulle detta mål vara förlösande?

Det blev dock en femetta strax efter, vilket avslutade första perioden.

Vitt började andra starkt och reducerade igen. 5-2! Skulle proppen gå ur nu då?

Vitt radade upp den ena chansen efter den andra. Ett tag hade det vita laget tydligt spelövertag och hade de gjort fler mål så hade det blivit match, men bilderna är avsiktligt vinklade och det var faktiskt rött som tog tillbaka kommandot och drog ifrån till 8-2 fram till andra pausen.

Jag som hade trott ganska mycket på papporna före matchen sänkte ambitionen i andra pausen. Mål i varje period fick bli ribbans nya höjd. Och chansen att uppfylla det kom genom en straff – men det röda lagets målvakt räddade!

Vitt kämpade envist vidare mot ett mål i tredje perioden. Det gick dock troll i bollen – och antagligen i trötta ben också.

De röda benen verkade inte mattas och tvåsiffrigt var oundvikligt.

Det hjälpte inte med offensiv målvakt heller – elfte målet bakåt trillar in.

Röda lagets målvakt bommade igen och det blev inga fler mål. Matchen slutade alltså 11-2 till pojkarna.

Kvitt eller dubbelt? Det blev straffläggning efteråt som påvisade den stora skillnaden mellan lagen – målvakterna. Jag vet själv (från Korpen) hur det är att vara betongpelare. Just smidigheten är nog det svåraste att behålla år efter år.

Vitt slog snyggaste straffen – finta målvakten åt ena hållet och skjuta åt andra. Jag höll inte räkningen i straffläggningen, men känner mig ursäktad eftersom jag verkade vara den ende som höll räkningen under den riktiga matchen.

Internmatcher är roliga och generationsmatcher gör det ännu roligare. Det såg inte ut att vara nära skador någon gång, det närmaste var nog när ett par spelare brottades. Fast det såg mer ut som att de kramades. Så alla kan nu ha goda samveten och njuta av sommaren! Men de äldsta deltagarna har kanske lite svårt att gå några dagar framöver... ;-)

Nästa

Föregående

Nyare artikel: 2005-07-01 Trosa stadslopp

Äldre artikel: 2005-06-24 Sol på midsommarafton

Ämnet tillhör eggelse (portalen)

Ful design — vem bryr sig?