2005-01-03

Text och foto: Pekka Piiroinen

Nyårslöfte

Att motionera mera, har jag som nyårslöfte. Men ännu har jag inte kommit längre än mellan kylskåpet och soffan. Visst har jag varit på väg att knyta på mig joggingskorna men det har alltid kommit något i vägen.
 

Jag var vid en slalombacke men några åk blev det inte.

Min tid har jag använt till att planera nyårsafon och tittat på nyheterna. Där asienkatastrofen varit i centrum och bilder av lidandet kablats ut i tv-rutan. Ingen är oberörd av det som hänt, jag funderade länge på om det var okänsligt att "fira" att det blev nytt år. Men sedan tänkte jag att de som är hos mig har haft sina prövningar under året som gått. De behövde också få en bekräftelse på att det går att förändra livet till det bättre oavsett vilken typ av svårigheter som möter oss. Även om det inte kan jämföras med de tragedier som nu utspelas. Alla människor behöver uppmuntran mycket mer och mycket oftare än vad som nu sker. Jag låter mig inte hindras av katastrofer för att fortsätta det dagliga och viktiga arbetet med att stötta de som har det svårt. Det arbetet tar aldrig slut och 2005 får bli ännu ett år av mer ansträngning och vilja att fortsätta med det.

Smällare o raketer blev det hos mig även om andra ställde in.

 
Jag är en av de lyckligt lottade som inte har några anhöriga eller vänner som drabbats. Men självklart gör jag något för dom som har det svårt just nu. Jag kommer att gå på hockeymatchen på tisdag och skänka en slant till vågens offer. Gratis inträde till matchen och Röda Korset finns där för att ta emot bidrag. Ett bra initiativ av NH tycker jag och det skall dom ha en eloge för.

 

Drycken som förtärdes var alkoholfri och mycket god.

 

Alla som var hos mig under nyårsafton (11 st) hade väldigt trevligt utan att dricka alkohol.

Ännu mera intag och ingen motion.

 

Det var första gången som vi vegetarianer var i majoritet (6 st). För mig var det en milstolpe som nyårsfirare, det innebar att matlagningen blev något annorlunda denna gång. För jag har haft många år, då jag varit ensam vegetarian. Men vartefter åren gått, har antalet "sympatisörer" blivit fler och fler. Det kändes nästan som ett hockeylag med en oövervinnerlig motståndare men vinst med 6-5.
 

Granen är utkastad och resterna av de pyrotekniska pjäserna ligger kvar "dagen efter".