2004-03-09

Text: Ulla Lind

Lars Pirak - hedersdoktor

För några år sedan var jag under en vistelse i Årrenjarka på besök i Kvikkjokk. Det är en plats som alltid fascinerar med sin storslagna natur: sjön Saggat, det märkliga deltat där två jokkar löper samman, fjällen, dalarna... inte underligt att Linné blev betagen! Inne i prästbostället hade man målarkurs. Några damer försökte att fånga vad man kunde se utanför fönstret och fick vägledning av ingen mindre än Lars Pirak.

Pirak anses som en samekonstens stormästare, vilken på olika sätt förnyat det samiska hantverket. Han snidar i trä och horn (en del av oss är kanske lyckliga nog att hemma ha en av hans handgjorda saltripor, gjort av ett renhorn), han tecknar och målar i akvarell och olja, han skissar förlagor till vävnader, han jojkar och han skriver.

Lars Pirak är född 1932 i Luovaluokta i Tuorpons sameby. Den ligger vid fjällsjön Karats med fjällen i bakgrunden och de stora skogarna, där det finns björn, lo och varg. Lars lärde sig av sina förfäder att lyssna till sägner och jojkar. Han tycker om att avbilda renen. Den har en spännande anatomi, är mycket svår att avbilda så att den får sin naturliga, kraftfulla och smidiga karaktär. Men han vill även avbilda en inre dimension, renen som själens spegel, kanske en symbol för samekulturen. Ett av hans "stora" konstverk ser man på vägen upp från Jokkmokk till Årrenjarka. Vid Akkats kraftstation har han målat dels en skock renar och dels en stor trolltrumma. På en port bredvid finns Sundsvallskonstnären Bengt Lundströms färgstarka målning. Två uttrycksfulla kontraster.

Lars arbetade ett tag som renskötare men prövade även på att vara skogsarbetare och flottare och till och med betesplockare i Skåne. När han gick i Samernas folkhögskola började han intressera sig för den samiska slöjdkonsten. Han fortsatte sina studier bl.a. hos Carl Malmsten, vid konstlinjen vid Södra Sunderbyns folkhögskola och vid Nääs slöjdseminarium.

1949 deltog han första gången på en utställning i Lillehammer i Norge och 1950 fick han första pris i sameslöjd i Jokkmokk samt tio år senare första pris för bästa samiska souvenir, ett smycke gjort som en spåtrumma. Senare har han haft utställningar ute i världen: New York, Rostock, Zürich, Canberra, Basel, Helsingfors och Tokyo och är representerad på flera olika museer i världen.

Den senaste utmärkelsen fick han i den 8 november 2003 då han promoverades till hedersdoktor vid Umeå universitet, något han är mycket glad över. Han är fortfarande en aktiv konstnär. Han bor i Jokkmokk tillsammans med sin hustru Astrid, även hon same. Hon väver vackra samehantverk och färgar garner på traditionellt vis med stenlav, björklöv, vide, grankottar och enris. I augusti månad brukar de åka till sitt sameviste där de har några renar kvar. De är flitigt anlitade av Vänföreningen i Årrenjarka.