2004-03-06

Text: Nils-Ivar Lindström

Årsmötet

Så var det dags igen. Lördagen den 6 mars samlades en skara av vänföreningens medlemmar för att än en gång tackla det på våra årsmöten synbarligen eviga överlevnadsproblemet. Det var sista gången i den lokal som Röda Korset i Nacka under en följd av år upplåtit för vänföreningens sammankomster i olika sammanhang. Lokalen ska fortsättningsvis disponeras av den intilliggande skolan.

Men vår förenings lokalproblem är, som bekant, av en annan art. Kort sagt – hur länge till kan vi glädja oss åt att medlemmarna kan komma till Saggatgården? Vi går nu in på det tolfte året av friskvårds- och kulturkaraktär i detta norrbottniska paradis, och även om man stundtals anar domedagstrumpetens toner någonstans bortom vidderna så är de fortfarande sordinerade.

I ett mer konkret språkbruk så handlade årsmötet, som vanligt, i hög grad om hur vi ska gå till väga för att till att börja med få andrum och i en framtid hoppas på en utveckling som innebär stabilitet. Jag ska inte ägna mig åt diverse detaljer som årsmötesprotokollet tar upp utan bara redovisa några frågor och åtgärder som mötet diskuterade.

Till mötesordförande valdes än en gång Gertrud Sigurdsen, som med sedvanlig rutin, assisterad av föreningens avgående sekreterare Ulla Lind, såg till att förhandlingar fortgick i enlighet med dagordningen. Till att efterträda den som vänföreningens ordförande länge, idogt och inspirerat arbetande Jan-Olov Gezelius valdes Ingemar Dahl. Istället för Ulla Lind återser vi nu Birgit Forssberg som sekreterare. Ett par som kan tillskrivas de erfarenheter som krävs för kommande uppgifter. Ulla och Janne kommer fortsättningsvis även att ingå i KvikkÅrreNytts redaktionskommitté liksom i valberedningen. Det gäller att måna om "kapitalet".

Ulla-Britt Torgilsman redogjorde för de ekonomiska förutsättningarna. Vi har tyvärr åter tvingats tära på vår kassa och hamnar på minus även i budgetförslaget inför 2004. Dystra fakta som den nya styrelsen tvingas acceptera.

Fjällbyn (det strävsamma paret Gun och Lasse) kan dessvärre inte erbjuda oss mer än tre veckor (34, 35 och 36) för våra återkommande arrangemang. I gengäld erbjuds vi ett specialerbjudande under andra tider på året förutsatt att vi uppfyller vissa ställda krav.

En stadgeändring kunde klubbas igenom. Den innebär, att valberedningen i samråd med styrelsen utser vilka föreningar som ska representeras i styrelsen samt att ordinarie ledamot i styrelsen inte får representera en organisation.

Den beredningsgrupp som tillsatts för att arbeta med spörsmål av konstruktiv framtidsinriktad art hade en del att rapportera. Gruppen består av Birgit Forssberg, Roland Danielsson och Ingemar Dahl. Roland har intresserat sig för olika uppvärmningsalternativ beträffande Saggatsgården. I samtliga projekt är bidrag från t ex länsstyrelsen samt ekonomiskt samarbete med Fjällbyn givna förutsättningar.

I dagsläget är vindkraft kostnadsmässigt ogenomförbart och dessutom i miljöhänseende förödande.

Om bergvärme, som Lasse Lindberg har förordat, råder delade meningar. Det handlar om 160-180 meters borrdjup och torde därmed hamna utanför vänföreningens kostnadsramar.

Ett tredje alternativ, sjövärme via kabel från Saggat, kopplad till Saggatgårdens golvvärme fick visst stöd bland årsmötesdeltagarna. Det förutsätter dock bl a att vattnet i sjön har låg kalkhalt.

Birgit har tittat på kostnader för vistelse i Årrenjarka. Chartrade bussresor är ett dyrbart resealternativ. Att resa upp andra tider på året ställer sig billigare än under "högsäsong". Kostnad för stuglogi ankommer på hur man inrättar sig.

Ingemar utvecklade och sammanfattade vad beredningsgruppen hittills behandlat. Förutom det ovan nämnda även driftskostnaden för Saggatgården och andra omkostnader, en eventuell hemsida, utökad medlemskontakt (klubbaftnar m m) och betydelsen av länken till Fjällbyn.

Långvarigt, hjärtligt och utförligt avtackades slutligen avgående styrelseledamöter och andra förtjänta av Janne som denna gång själv fick finna sig i att bli högst förtjänstfullt avtackad av Ulla Lind. Blommors mångfald i ord och prakt fick alltså bli årsmötets slutvinjett.