2007-07-09

Text: Jan Hallberg

Lördagsseglingar i Arkösund

Lördag 30 juni seglade vi i Arkösund på en skärgårdsbana med start vid NSS och ut över farleden för att runda runt en västprick. Tillbaka till Arkösund och runda runt en blå tunna! Banan kördes två varv. Starten gick bra med god båtfart, även om vi var lite sena vid lovartsmärket. Efter ett tidigt kort slag i fri vind hade vi tagit oss upp på övre halvan (15 båtar). Under resten av kryssen lyckades vi segla upp oss till en tredje-fjärdeplats. Efter rundning länsade vi i ca 7 knop med en vind på 6 m/s. Ett moln med regn och mera vind gjorde att farten stadigt ökade upp till 11 knop. En kort stund blåste det nästan 20 m/s. Då mötte vi några trissjollar som just startat på kryss. För att hålla väl undan för dem skar vi något under dem och fick en rejäl broach. Med släppt spinnakerskot så hakade vi fast i trissjolle nummer tvås mast och släpade med densamme en bit innan den välte och vi kom loss. Spinnaren hade rivits sönder och vi bröt tävlingen och såg till så att trisseglarna plockades upp av funktionärsbåtar. Vi protesterade mot tävlingsledningens banläggning med korsande banor och hoppas på att få gottgörelse i Expresscupen. Summering är att vi hade bra båtfart och gjorde bra taktiska val. Lördag 7 juli var det dags igen och denna gång skulle vi ta oss i mål. Nordvästlig vind, så nu seglade vi först inåt i sundet och sedan ut för att runda västpricken. Dessutom medsols! Vi var ganska tidiga fram mot linjen i lovart men hade lämnat en liten lucka mot bojen. Där tryckte sig en båt (430) in med bättre fart och seglade över oss i starten. Fanns det verkligen plats? Denna gång var vi bara 10 båtar och vi rundade som 5-6. På länsen hände inte så mycket mer än att vi samlades ihop ett gäng på 4 båtar inför rundningen, där vi lyckades ta ett innerspår och komma ut bra på kryssen. Vi tappade lite höjd men gick hyfsat långt in mot land och valde sen vänsterkanten, vilket visade sig vara ett bra val. Vid kryssrundningen rundade vi som trea med bra häng på tvåan, men vad hände då? Jo, spinnaren fastnade i fockens övre del och när fördäckaren (jag) försöker få upp den lossnar fallet och spinnaren trillar ner på däck. Ned med focken. Skifta fall. Och upp med spinnaren. Då var vi femma och tvåan hade ryckt iväg 100 meter. Vid länsrundningen blev det omvänd procedur med segelskifte så där tappade vi ytterligare 50 meter. På första kryssbenet gick vi högt och fort och lyckades gå förbi 4:an i lovart. Vi valde vänster igen och 997 som låg trea kom dit för att bevaka sin position. Vi knappade in något och försökte slå oss fria för att komma loss på kanten, men efter en ansenlig mängd av slag skar vi linjen 10 sekunder efter 997 som 4:a. Trots allt är vi nöjda med båtens fart och taktiken. Synd bara med spinnarfadäsen.