Klotter vs Graffiti

I mitt tycke ska man hålla isär begreppen graffiti och klotter. Min subjektiva gränsdragning - grovt beskriven - är att man målar graffiti och skriver klotter. Resultatet av graffiti är ofta värd viss beundran medan klotter aldrig ser bra ut för någon annan än de inblandade. Rätt placerad graffiti kan betraktas som konst medan klotter alltid är skadegörelse.

Det är väl allmänt känt att Betonggalan, som NU arrangerade för två veckor sedan, hjälper till att finansiera en laglig graffitivägg. Ordet Fritt i SN har varit både för och emot en sådan vägg. Vissa anser att man inte ska satsa på en betongvägg förrän de aktiva lovar att motarbeta klotter. Själv undrar jag hur konstnärerna ska kunna vara poliser också, jag hoppas istället att en graffitivägg ska medföra att klottret minskar självmant.

Risken finns att klottret inte minskar av att en graffitivägg uppförs. Jag hoppas dock på att väggen har en dragningskraft som gör att de flesta klottrarna övergår till graffiti istället. Om så inte skulle bli fallet så gör väggen ändå nytta, den ger ju de seriösa möjlighet att utöva sin konstnärlighet på ett lagligt sätt.

Väggens dragningskraft kommer att bero på dess placering. Jag ser ingen anledning till varför den ska ha en undanskymd plats långt från platser som många vistas på. Med rätt placering kan den även fungera som en turistattraktion. Formen har också betydelse. Tänk er väggen i form av en labyrint placerad intill en hög byggnad i närheten av en välbesökt plats. Då exponeras den för både invånare och besökare, aktiviteter kan beskådas samlat ovanifrån samt nöjet ökar (tack vare formen) att gå omkring och titta på målningarna. Graffiti kan bli en del i större evenemang och man kan vara relativt oberoende av vädret tack vare att en labyrintvägg är lättare att täcka över med regnskydd och är mindre känslig för vind.

Inget klotter får nåd av mig. Även om det "bara" är signaturer på små elskåp så brukar det fångas upp av det undermedvetna genom ögonvrån. Det ger samma känsla som när det är nerskräpat. Man trivs inte. Om det är klottrat på en färsk och/eller ömtålig yta – som på en nybyggd eller nyrenoverad fastighet med putsad fasad – då blir man förbannad. Det spelar ingen roll vem som äger fastigheten. Antingen hyresgästen, skattebetalaren eller konsumenten får betala i slutänden. Dessutom kan man sällan återställa till ursprungligt skick. Oftast blir det ärr eller fläckar kvar. Som syns och irriterar och därmed drar ner på trivselfaktorn även i fortsättningen.

Felplacerad graffiti får inte heller nåd. Platserna ska vara sanktionerade. Dessutom behöver graffiti uppta stora, helst hela ytor för att komma till sin rätt. Då kan det vara njutbart.

Sammanfattningsvis sågar jag allt som är klotter i min bemärkelse, det hör inte hemma ens på en laglig vägg. Graffiti tillhör kulturutbudet under rätt förutsättningar. Nyköping är inte förskonat från klotter och felplacerad graffiti, men det hanteras.