Bilden visar en ikon som illustrerar funktionen att flytta knappar
     
     

     
    2013-12-02

    Text och bild: Hjalmar Granath

    Annorlunda

    Ett annorlunda tips — att inte läsa boken som handlar om det annorlunda företaget.

     

    Bilden visar en bokrygg med titeln Företaget Annorlunda.

    Ricardo Semler är känd för sitt ledarskap i det brasilianska företaget Semco. Anledningen till att jag inte rekommenderar boken är för att hans ledarskap kräver exklusiva förutsättningar (exempelvis medger han att företaget inte är bra på att städa), vilket är relativt ointressant jämfört med allmängiltiga metoder. Sammanfattningsvis handlar hans ledarskap om att delegera maximalt och därmed minimera antalet chefer och deras inblandning i vad och hur saker görs, vilket ställer höga krav på personalens förmåga att tillsammans vara sina egna arbetsledare. Jag har inget emot att företag samlar likasinnad personal (likt 70-talets kollektiva boenden) och jag önskar dem lika stor framgång som Semco, men det är som sagt knappast intressant för den breda massan.

    Trots det har Ricardo förstås rätt i mycket, såsom att delegerande gör susen. Men det förutsätter att man tillåts delegera — roten till det onda hos många verksamheter är ju en begränsad delegationsordning. Det gäller att ha förtroende för personalen och att inte ha maktgiriga ledare. För att uppnå det sparkade Ricardo många chefer utan vidare när han tog över företaget efter sin far. Att avskeda på det sättet är inte heller en allmängiltig metod.

    Det finns dock godbitar som passar överallt, särskilt i framtiden när vi har basinkomst (kallas även medborgarlön, se de tre länkarna i Pekkas artikel). Jag är övertygad om att människan bidrar till samhället oavsett inkomstnivå, så jag ser ingen risk i att ha basinkomst. Ricardo är inne på samma linje, att man följer "sitt intresse och sina instinkter" när man väljer sin uppgift i samhället. Man behöver dessutom kunna "ströva omkring" så att man sedan "växlar in på nya idéspår". Jag hoppas att det blir så i vårt samhälle.

    En annan godbit är att "De anställda måste ha rätt att ifrågasätta, analysera, undersöka, och ett företag måste vara så flexibelt att det kan lyssna på svaren". Ricardo förtydligar Semcos metod med att "När de anställda väl känner sig utmanade, uppiggade och produktiva omsätts deras ansträngningar på ett naturligt sätt till vinst och tillväxt för organisationen". Jag kallar det delaktighet och inflytande samt balans mellan arbete och fritid. Fråga dig själv om ledarkulturen i din verksamhet verkligen främjar delaktighet och ökat inflytande för personalen. Fråga dig även om du är tillräckligt sysslolös på fritiden (kopplar av).

    Ytterligare en godbit — kortfattad men mångfasetterad — är Semcos sanningsformel som helt enkelt innebär "Fri spridning av information". För det första är formeln nödvändig för att göra personalen delaktig. För det andra är hantering av sanningen en del av förtroendet man har för personalen. För det tredje är detaljerad verksamhetsinformation en av grundpelarna för personalens intuition. För det fjärde vill Ricardo ha omfattande transparens gentemot kunderna. Jag instämmer eftersom jag tycker att ärlighet varar längst.

    Om boken hade varit avgränsad till de nämnda godbitarna så hade jag rekommenderat boken, som ett allmängiltigt tips.

     

     
     
    Huvudsidans artiklar
     

    Här används Hjapportal — Hjalmars rapportal — portal för rapporter