Bilden visar en ikon som illustrerar funktionen att flytta knappar
     
     

     
    2013-11-09

    Text och bild: Hjalmar Granath

    Maktrevision i rikspolitiken

    Vill du veta hur det verkligen går till i rikspolitiken? Läs i så fall Anne-Marie Pålssons bok Knapptryckarkompaniet.

     

    Bilden visar baksidan av boken.

    Med de brister vi har i det svenska demokratisystemet så är det inte konstigt att de högsta politikerna gör sitt yttersta för att bevara makten. Så kommer de fortsätta göra tills majoriteten av folket vaknar (genomskådar samhällets systemfel) och säger ifrån genom att rösta på parti(er) som har realistiska planer för att förbättra demokratisystemet och motverka maktmissbruk. Anne-Maries bok är en inspirationskälla till såna planer, eftersom hon ger konkreta förbättringsförslag.

    Sedan kommer frågan hur man undviker nya svagheter som inte gick att förutse. Vi kan inte ta för givet att fler vill göra som Anne-Marie (avslöjar på egen hand från insidan). Och trots alla organ som finns för att övervaka maktutövandet så behövs folkligare granskning. Det räcker inte att privatägd traditionell media utger sig för att representera folket — sådan media går inte att lita på. De är ju styrda av ägarna, som också gör sitt yttersta för att bevara sin makt. Ägarna gynnas mest av att folk somnar om. Därför förmedlar man så mycket distraktioner som möjligt.

    Jag fick en idé. Min idé är inte lika konkret som Anne-Maries förslag, men desto mer övergripande. Idén är att starta särskild webbplats och ny TV-kanal i statlig regi, som har uppgiften att löpande granska demokratisystemet och vara fri från distraktioner. Det förekommer redan självkritik i statlig media, men i nuläget drunknar självkritiken i flödet av distraktioner i samma kanaler. Den nya redaktionen skulle ha folkvald personal (tidsbegränsade anställningar med tjänstledigt från ordinarie jobb) och fungera som en typ av revisorer. Till skillnad mot traditionella revisorer skulle redaktionens uppgift vara att förklara demokratisystemet för folket och låta såna som Anne-Marie komma till tals (mer än en halvtimme var). På så sätt uppstår opinion vid behov, med vidareutveckling av demokratisystemet som följd.

    En annan idé som jag också fick när jag läste Anne-Maries bok är att riksdagspartier borde vara helt finansierade av enbart två saker — dels av medlemsavgifter (med avgiftstak), dels av det statliga partistödet. Alltså skulle inte annan finansiering vara tillåten för dem. Undantag görs dock för övriga partier (eftersom de behöver startkapital), under förutsättning att väljarna vet vilka donatorerna är. Det krävs förstås full ekonomisk transparens i alla partier för att kunna kontrollera både initiala donatorer och att det sedan inte kvarstår eller smyger in nya donatorer som styr politiken.

    För övrigt har jag redan skrivit om ett förbättringsförslag i det här sammanhanget, nämligen att ha Närmare demokrati.

     

     
     
    Huvudsidans artiklar
     

    Här används Hjapportal — Hjalmars rapportal — portal för rapporter